Resa Stockholm – Kyoto

30 mars 2009 at 12:25 (Mitt liv i Japan)

Redan kl 05:30 ringer klockan den 29 mars, dagen för avresa. De senaste dagarna har blöt snö fallit, iskall vind blåst och slasket hopats i vägrenarna. Men jag har sett på det hela med ett leende på läpparna, snart är jag i Kyoto med varm vår och helt vitt, inte av snö utan cherry blossoms.

Inte nog med att jag fick pallra mig upp ur sängen redan halv sex på morgonen (ja, jag är lite bortskämd med sovmorgnar), det var så klart även natten då vi övergår till sommartid vilket gav mig minus ytterligare en timme sömn. Jag somnade utan problem kvällen innan efter en trevligt middag med Ylva och Olov men drömde mardrömmar hela natten. Jag vet inte hur många gånger jag inte fick någon sömn alls, försov mig och missade flyget den natten, det var rena tortyren.

Just nu sitter jag i gate 19 på Arlanda och skriver. Incheckningen har gått bra och nu är det bara att vänta på att få gå ombord. Jag fortsätter inlägget när jag är framme i Kyoto.

Många timmar senare….

Nu är jag äntligen framme i Kyoto. Resan fortsatte smärtfritt men tog lång tid.

Än så länge har jag inte hunnit se så mycket av Japan, bara flygplatsen och taxiresan mellan Osaka och mitt boende i Kyoto. Men landet har redan hunnit förundra mig. Som väntat möttes jag av strålande sol, varma vårvindar och det första körsbärsträdet i full blom stod strax utanför flygplatsen. Flygplatsen i sig var riktigt häftigt, Kansai Airport är en konstgjord ö som ligger i havet utanför Osaka och är förankrad i fastlandet med en enorm bro.

Jag har läst mycket om Japans fantastiska landskap men blev ändå mycket imponerad. Stora delar av landskapet påminde mig och ett tjockt grönt sidentyg som är draperat i kulle efter kulle. Lummigt och härligt och spridda med några diamanter här och var i form av blommande körsbärsträd.

Förutom flygplatsen och bergen så såg jag stad, på stad, på stad… I princip hela vägen mellan Osaka och Kyoto bestod av stad (en bit vet jag dock inte så mycket om för då slumrade jag så sött…). I Kyoto tog vi en sväng förbi några lite äldre kvarter och jag satt med näsan tryckt mot rutan och tittade på de fantastiskt söta små trähusen med svängda tak.

Väl på plats där jag ska bo möts jag av en manager som bara pratar massor japanska i hypertakt med mig och en hop ungdomar av diverse nationaliteter. En japansk tjej utropar vilt och springer skrikande fram till mig: ”Trevligt att träffas!” Jag blir mest överumplad och vet inte riktigt vad jag ska säga. Det visar sig att det bor en annan svensk här också, Kalle.

Boendet verkar jättebra, jag har ett stort rum, kök och badrum är fräscha och alla här är mycket trevliga och hjälpsamma.

Mest glad är jag över lakanen, japanerna har tänkt på det jag saknat mest i sängen hela livet, små snören så man kan knyta ihop täckets ändar med lakanets ändar på insidan. Fantastiskt! Nu behöver jag aldrig mer skaka ner täcket ordentligt i lakanet innan jag går och lägger mig på kvällen. Det första jag ska göra när jag kommer hem är att sy fast liknande snören på mina täcken och lakan… 😉

Annonser

1 kommentar

  1. mattlo said,

    *rss-bevakar* 🙂 Hoppas att du får det fantastiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: