Japansk kärlek och romantik

19 april 2009 at 13:49 (Japansk kultur)

Den senaste veckan har jag försökt luska lite kring hur det här med kärlek och relationer fungerar i Japan. Den mest intressanta diskussionen hade jag med min vän Steffani som berättade om en konversation hon haft med en ung japansk kille. Hon berättade det här:

”Han frågade mig varför jag inte har någon pojkvän, han tyckte att jag verkligen borde kunna träffa någon när man är utbytesstudent och träffar så mycket nya människor hela tiden. Jag kontrade med att svara att japanska män inte är intresserade av västerländska kvinnor, det är ofta lätt för västerländska killar att träffa en japansk tjej när de kommer hit, men varför är det så svårt för oss tjejer? Han svarade att det handlade om en skam som fortfarande finns kvar hos japanska män. Det är en skam efter andra världskriget, som unga japanska män fortfarande känner, över att de förlorade kriget. Det gör att de känner sig underlägsna och skrämda av västerländska kvinnor. Jag har ingen aning om det han sade stämmer, jag tror att det kan finnas fler bidragande orsaker. Japanska kvinnor får ända sedan födseln lära sig att vara undergivna, lydiga och fogliga. De ska ha liten egen vilja, vara männen tillags, tysta och försiktiga. I jämförelse med de japanska kvinnorna framstår vi västerländska kvinnor som stora, burdusa och dominerande klunsar, varför skulle de bli intresserade av oss när de istället kan få en tassande, kimono-klädd japanska?”

Kyoto är en av de mest romantiska städerna jag någonsin sett, särskilt nu under körsbärsblomningen. Men ändock är det ytterst sällan man ser någon romantik ute i det offentliga. Ingen här håller hand, pussas, kysser varandra eller håller om varandra. Japaner gör inte så. Men om man tittar lite närmare kan man få några skymtar av den japanska romantiken. Ett par hånglade öppet på ett dansgolv i en klubb och en annan utbytesstudent råkade få se en skymt av ett par som kysstes i en mörk gränd. När vi berättade detta för en av de japanska studenterna här blev hon uppriktigt chockade och hävdade bestämt att vi måste ha sett fel.

Jag har mycket svårt att anpassa mig till detta. Som många säkert vet är jag en extremt fysisk person, om jag umgås med någon jag gillar är det konstant handhållning som gäller och mycket hålla om och sitta i knät och gärna en puss då och då. Det är så jag är och jag älskar att vara så, fysisk beröring gör mig lycklig! De första veckorna här var nästan outhärdliga, för första gången på ungefär fyra år var jag helt utan fysisk beröring. Inte ens en kram från någon kompis! I Sverige är jag så van vid att vi hela tiden kramas och håller om varandra, här verkade det vara förbjudet, att ens komma i närheten av någon annans personliga sfär kändes tabu. Då ställs jag inför tre val som är oerhört svåra att välja mellan:

1. Anpassa mig till kulturen och inte vara fysisk och därmed må dåligt och känna mig tom och fattig.

2. Försöka ändra japanerna till att tycka det är accepterat att vara fysisk med varandra.

3. Vara fysisk med andra och strunta i att det inte är accepterat.

Till en början valde jag den första vägen men nu har jag nog börjat luta mer åt alternativ 3. Jag och en annan svensk tjej har infört den svenska hej- och hej då-kramen i vänskapskretsen och jag håller hand och pussas offentligt. Men tro mig, japanerna gillar det generellt inte. Det är nog något mer accepterat eftersom jag är ”gaijin” (utlänning) men man får ändå mycket elaka blickar. Jag har bestämt mig för att inte bry mig, det är inte värt att ge upp den fysisk beröringen för det skulle göra mitt liv alldeles för tomt.

Annonser

3 kommentarer

  1. Kimikochan said,

    Håller med om det där med att visa känslor offentligt.

    Gav min japanska vän en kamratlig hejdå kram utanför min byggnad kvällen innan jag skulle åka tillbaks till sverige.Vände sedan om för att gå in i mataffären bredvid min port.
    Tro då inte att expediten hade sett allt, och var nu övertygad om att killen jag hade kramat var min pojkvän.

    Åh vad trevligt med en pojkvän! sa han muntert och slog dövörat till när jag försökte förklara att det bara var en vän . :):):) haha.

    Men man måste ju älska Japan med alla sina små egenheter.

  2. Rebecca said,

    E detta verkligen så i Japan? Eftersom jag har en japansk pojkvän, och jag ska dit nästa år och bo med honom i en månad där. Är det som att det är förbjudet att kyssas offentligt? Jag vet inte riktigt hur kulturen är i Japan, så jag börjar bli lite orolig om det ska något problem med det.

    • Jennie said,

      Nej, så klart är det inte förbjudet att kyssas offentligt i Japan. Däremot är det inte så vanligt och om du gör det väldigt öppet så kommer ni nog få en del blickar på er. Men som västerlänning blir man förlåten för det mesta, eller så kanske de snarare tycker att du är konstigt redan från början och att det inte finns så mycket du kan göra för att det ska bli värre… 🙂

      Jag och min kille råkade hångla lite utanför en krog sent en kväll, det slutade med att en annan av gästerna kom och sa åt oss att sluta och vi var nära att bli utkastade… Så lite försiktig kanske man ska vara, iaf på mindre ställen som restauranger, caféer och så men på klubbar brukar det inte vara några problem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: